Karibuni Kenya, hakuna matata*

Fläkten vevar på för fullt i taket, malariaflugorna letar efter hål i nätet och reseförpackningen med Gott & Blandat är snart slut. Dags att meddela sig med omvärlden.

Nairobbery från ovan

I fredags landade Sandra, möttes av undertecknad och tillsammans gjorde vi Nairobi ännu mera osäkert. Efter ett par timmar på dess överraskande civiliserade gator begav vi oss till Afrikas näst största kåkstad Kibera, där det enligt Sandra "ser ut som det gör i hela Indien". Hennes första dag på kontrasternas kontinent, som även innehöll en 2,5 h lång introduktion till begreppet "kenyan time", avslutades sedan med koloniala mängder rödvin och krokodilkött.

Kibera

Inte helt nöjd med frukostvalet. Tur att gröten bara kostade 1,50:-.

Menengai crater

Helgen tillbringades i högt tempo i Nakuru. Med hjälp av en "piki" (= motorcykel och tillhörande förare med extremt begränsat engelskt ordförråd) tog vi oss efter en del förvirring och soppatorsk till Menengai-kratern som jag meddelade Sandra formats av en meteorit (det är tydligen en vulkankrater). Vi besökte även min kompis Jane som slaktat en höna till vår ära, dansade till afrikanska hits på Guava och prövade på fenomenet "Safari med Kenyaner". Det sistnämnda innebär att man först försöker sneaka sig till rabatt på inträdet till parken, sedan högljutt konsumerar stora mängder öl och chips i bilen, allt medan eventuella zebror och giraffer endast uppmärksammas av safariturens svenska deltagare. Dessa omständigheter förändrade dock inte faktumet att Sandra på sin tredje afrikadag fick se fyra av de Stora Fem (närmare bestämt noshörning, lejon, buffel och leopard).

Janes döttrar Grace och Precious i familjens plåtskjul strax utanför Nakuru som saknar el och rinnande vatten. Vi blev lite chockade faktiskt.

Noshörningarna

Safari-gänget: Vi, Sophia, hennes tre kusiner samt Maria och Peaches (vi trodde också att det var ett tjejnamn)

I söndags kväll tog vi nattbussen till Mombasa och en matatu därifrån till badorten Malindi. Här befinner vi oss nu med en betydande andel av den italienska charterbefolkningen. Folk säger ciao till oss på gatorna och män på stranden har försvinnande små badbyxor. Det finns hemskt god pizza här, och enligt Wardas kompis som vi åt en sådan med igår finns det lokalbefolkning som kan mer italienska än Swahili.

Marafa

Här har vi badat i indiska oceanen, besökt geologiska underverk i Marafa och vilat upp oss lite efter ett par hårda dagar. Sandra har även myntat uttrycket malariafluga (bidra gärna med era åsikter huruvida mugor och flyggor egentligen är svåra eller lätta att se skillnad på). 

Stranden

* = Välkommen till Kenya, inga problem