Mallalalawi

Sandra har akt hem och jag ar kompislos igen. Eller mellan kompisar faktiskt, pa mandag kommer Pontus. Tills dess far jag noja mig med att skriva ner alla makalosa saker i min trasiga lilla anteckningsbok istallet for att skratta tillsammans med nagon. De har sakerna hade jag och kompisen skrattat at den har veckan:

- Killen bakom mig pa den 16 h langa bussresan fran Nairobi till Dar Es Salaam som spelade "My love" med Westlife (...so I say a little prayer, hope that dreams will take me there..) fyra ganger pa raken, hogsta volym, pa sin mobiltelefon.

- Nar min malawiska stolsgranne Dorcas pa bussen till Mbeya berattade att hela varlden snart skulle ha en och samma valuta (dollar) och ledas av en enda man (paven).

- Nar det pa samma buss helt plotsligt, i en by mitt i Tanzanias ingenstans, klev pa 15 nepaleser.

- Konversationen som sedan foljde mellan Dorcas, nepalesen Abhay och mig. Dorcas forsokte envist beratta sanningen (att det finns en enda allsmaktig gud) for en ateist och 15 hinduer, daremellan sjong vi malawisk gospel och nepalesiska visor samt avhandlade vilka nationaliteter som egentligen ater ormar och grodor.

- Den 1,5 x 2 m stora affischen forestallande Britney Spears' tonariga urringning som dominerade lobbyn pa upmarket-hotellet i Songwe vid Tanzania-Malawi gransen.

- Nar minibussen till Mzuzi med ungefar dubbla antalet tillatna passagerare insag att det lag en poliskontroll langre fram och valde att ta en 25 min lang avstickare pa en slags traktorvag (/stig) over majsakrarna.


- De tva overvintrade innehavarna av hostelet i Mzuzi som ser ut och luktar som att de inte har varit nyktra sedan 1978.

- Dagens lunch, nzima med offals. Nzima ar den gamla vanliga majsgroten, offals visade sig betyda inalvor.

Mitt Afrika...

...laser jag och Sandra just nu, av Karen Blixen. Den ar fantastisk, full av blankande prosa och skarpa iaktagelser, och har bidragit till att vi bada har utvecklat en mild besatthet av kolonialkvinnan Blixen (inte att jamfora med Sandras tidigare Hemingway-besatthet som tvingade ivag henne pa tjurfaktning). Nar man sitter pa en matatu och laser Out of Africa (som tydligen gavs ut i Sverige under den faniga titeln 'Min Afrikanska Farm') maste man ibland titta upp och kasta en blick ut genom fonstret. Karen Blixen beskriver ju landskapet vi fardas igenom, och gor det pa ett satt som far en att skammas over att man inte standigt beundrar dess skonhet. For nar man val har lamnat stadens korrugerade platskjul bakom sig kastar Akaciatradens sina skuggor over savannen, bergen far tio olika bla nyanser i solnedgangen och Zebror kastar sig ibland over landsvagen.

Nar man inte laser bocker eller beundrar utsikten fran matatufonstret hander det att man konverserar med sina medpassagerare. Dessa pratstunder ar ofta de mest larorika afrika-erfarenheterna. Jag har diskuterat korruption (som Kenyanerna alskar att hata, samtidigt som de alltid har 100 shilling i fickan for att muta parkeringsvakten), aktenskapet, omskarelse och religion (nar man sager till en Kenyan att man inte tror pa Gud far man alltid hora ett underbart hjartligt skratt - jag tror inte att de kan greppa fenomenet ateism).

Pa vagen till Kericho dar vi befinner oss nu satt jag brevid en man som bor i en fattig forort till Nairobi. Dit flyttade han och hans familj 2007 efter att hans hus och shamba (liten farm) i Kericho blivit nedbrant av grannarna i det sa kallade post-election-violence. Han delar ode med tiotusentals Kenyaner som fick lamna sina hem pa grund av att de bodde i omraden som dominerades av en annan stam an de sjalva tillhor. Manga av dem bor i sa kallade IDP(internally displaced person)-camps, och hankar sig liksom min medpassagerare David fram pa dagjobb. David och jag pratade om elektriska tag, prutning och hemgift. Han berattade att han skulle ga pa en begravning i Kericho, och att det har var forsta gangen sedan 2007 som han atervande till sitt tidigare hem.

Sedan sist har jag och Sandra varit i pa safari i Samburu. Vi sag alla de vanliga safari-djuren, och nagra ovanliga. Om ni tycker att giraff och zebra ar sagodjur skulle ni se gerenuk, oryx och genet. Med i safaribilen foljde aven ett belgiskt biologpar, vilket fick foljden att vi nu vet namnet pa (och har studerat i kikare) de flesta av savannens sparvar. Vi har bilder pa allt detta underbara, men inte tid att ladda upp dem.

Den har veckan har vi akt mycket matatu, och pa sa vis tagit oss till Kakamega forest (dar Sandra beundrade annu fler faglar medan jag akte matatu tillbaks till Nairobi for att ordna passet pa den antligen oppnade ambassaden) och sedan till Kericho. Kericho ar huvudstad i Kenyas teodlingsdistrikt, och idag har vi besokt det bedagade te-hotellet och fatt en tur bland teodlingarna.Tre dagar kvar nu innan Sandra aker, och sannolikt ska vi besoka nagon slags sjo.

Veckans swahili-glosa ar 'pole-pole'. Pa kenyansk engelska aven 'slowly by slowly'. Betyder typ 'ta det lugnt', och anvands med fordel nar man lite indirekt vill tala om att nagot kommer ta lang tid, som t.ex var te-guide idag nar han bad oss vanta 20 min (det blev forstas 2 timmar).

Kwaheri!

Jessica (och Sandra)

Tisdag hela veckan och det som hande dessforinnan

Forra veckans Swahili-glosa var ju som ni kanske minns "hakuna matata", ett uttryck som (inte helt sanningsenligt) moter en nar man halsar pa trevliga kenyaner; "Kenya is peaceful country, no problems". Den har veckan har Kenya visat oss hur mycket matata hon i sjalva verket bar i sitt skote.

Senast ni sag oss var vi i italienarnas home away from home. Dar larde vi kanna Mary som jobbar som clinical officer pa Malindis lilla lasarett dar vi fick en rundtur.

Den har mannen hade brutit benet och lag i strack, men han var lika glad for det. Sandra var lite mindre glad nar hon dunkade huvudet i strackstallningen.

  

Nasta anhalt pa resan var Mida creek, en djup vik dar indiska ocenanen tar en liten paus pa vag ner mot Mombasa. Dar ligger ett eco-camp som drivs av invanarna i byn Mida som tillhor Giriama-stammen. Vi installerade oss i var basthydda, blev medbjudna pa begravning och fann oss helt plotsligt med en mugg kokosnot-vin i handen, dansandes kring en grav. Har skulle jag kunnat inflika en fantastisk bild pa begravningsfest under vajande palmer, men odet ville annorlunda. 

Mida creek

Apor bland ruinerna

Vistelsen i Mida inneholl aven en promenad over vikens sandbotten i skymningen dar vi kryssade mellan krabbor och hoppande grodfiskar och fick smaka mangroveostron, samt ett besok i ruinerna efter den glomda Swahili-staden Gede.

Sa var det dags for Mombasa, Kenyas nast storsta stad, full av kryddor, Kat och tjuvar. En av de sistnamnda tog sig in i vart hotellrum redan nagra timmar efter var ankomst och befriade oss fran en kamera, en dator, 400 dollar och sist men inte minst ett pass. Det var sorgligt, och foranledde ett besok pa polisstationen och en ganska snar avfard. Vi var fardiga med Mombasa och akte en timme soderut till Tiwi beach dar vi slickade saren, laste bocker och blev solbranda. Pa vag darifran besokte vi en helig skog och larde oss om tradens sprak och naturlig viagra.

Tiwi beach

Dow-segling/snorkelturen fran helvetet (hinner inte skriva ner den historien, ni far fraga nagon gang)

Nu ar vi i Nairobi (pa ett internetcafe som stanger om 5 min...). Hit kom vi i tisdags i tron att vi skulle ordna ett nytt pass till mig pa ambassaden, men da kom nasta dusch matata. Ambassaden ar stangd "due to security reasons", och ingen kan saga nar den oppnar. Sa i tre dagar har vi hoppats att vi skulle slippa ur Nairobis grepp, utan lycka. Men vi har bekantat oss ordentligt med Nairobi, atit god mat och skaffat oss en kolonial forebild i Karen Blixen. Nu har vi bokat en safari, imorgon bar det av till Samburu - utan pass.

Pa aterseende!

Karibuni Kenya, hakuna matata*

Fläkten vevar på för fullt i taket, malariaflugorna letar efter hål i nätet och reseförpackningen med Gott & Blandat är snart slut. Dags att meddela sig med omvärlden.

Nairobbery från ovan

I fredags landade Sandra, möttes av undertecknad och tillsammans gjorde vi Nairobi ännu mera osäkert. Efter ett par timmar på dess överraskande civiliserade gator begav vi oss till Afrikas näst största kåkstad Kibera, där det enligt Sandra "ser ut som det gör i hela Indien". Hennes första dag på kontrasternas kontinent, som även innehöll en 2,5 h lång introduktion till begreppet "kenyan time", avslutades sedan med koloniala mängder rödvin och krokodilkött.

Kibera

Inte helt nöjd med frukostvalet. Tur att gröten bara kostade 1,50:-.

Menengai crater

Helgen tillbringades i högt tempo i Nakuru. Med hjälp av en "piki" (= motorcykel och tillhörande förare med extremt begränsat engelskt ordförråd) tog vi oss efter en del förvirring och soppatorsk till Menengai-kratern som jag meddelade Sandra formats av en meteorit (det är tydligen en vulkankrater). Vi besökte även min kompis Jane som slaktat en höna till vår ära, dansade till afrikanska hits på Guava och prövade på fenomenet "Safari med Kenyaner". Det sistnämnda innebär att man först försöker sneaka sig till rabatt på inträdet till parken, sedan högljutt konsumerar stora mängder öl och chips i bilen, allt medan eventuella zebror och giraffer endast uppmärksammas av safariturens svenska deltagare. Dessa omständigheter förändrade dock inte faktumet att Sandra på sin tredje afrikadag fick se fyra av de Stora Fem (närmare bestämt noshörning, lejon, buffel och leopard).

Janes döttrar Grace och Precious i familjens plåtskjul strax utanför Nakuru som saknar el och rinnande vatten. Vi blev lite chockade faktiskt.

Noshörningarna

Safari-gänget: Vi, Sophia, hennes tre kusiner samt Maria och Peaches (vi trodde också att det var ett tjejnamn)

I söndags kväll tog vi nattbussen till Mombasa och en matatu därifrån till badorten Malindi. Här befinner vi oss nu med en betydande andel av den italienska charterbefolkningen. Folk säger ciao till oss på gatorna och män på stranden har försvinnande små badbyxor. Det finns hemskt god pizza här, och enligt Wardas kompis som vi åt en sådan med igår finns det lokalbefolkning som kan mer italienska än Swahili.

Marafa

Här har vi badat i indiska oceanen, besökt geologiska underverk i Marafa och vilat upp oss lite efter ett par hårda dagar. Sandra har även myntat uttrycket malariafluga (bidra gärna med era åsikter huruvida mugor och flyggor egentligen är svåra eller lätta att se skillnad på). 

Stranden

* = Välkommen till Kenya, inga problem