...laser jag och Sandra just nu, av Karen Blixen. Den ar fantastisk, full av blankande prosa och skarpa iaktagelser, och har bidragit till att vi bada har utvecklat en mild besatthet av kolonialkvinnan Blixen (inte att jamfora med Sandras tidigare Hemingway-besatthet som tvingade ivag henne pa tjurfaktning). Nar man sitter pa en matatu och laser Out of Africa (som tydligen gavs ut i Sverige under den faniga titeln 'Min Afrikanska Farm') maste man ibland titta upp och kasta en blick ut genom fonstret. Karen Blixen beskriver ju landskapet vi fardas igenom, och gor det pa ett satt som far en att skammas over att man inte standigt beundrar dess skonhet. For nar man val har lamnat stadens korrugerade platskjul bakom sig kastar Akaciatradens sina skuggor over savannen, bergen far tio olika bla nyanser i solnedgangen och Zebror kastar sig ibland over landsvagen.
Nar man inte laser bocker eller beundrar utsikten fran matatufonstret hander det att man konverserar med sina medpassagerare. Dessa pratstunder ar ofta de mest larorika afrika-erfarenheterna. Jag har diskuterat korruption (som Kenyanerna alskar att hata, samtidigt som de alltid har 100 shilling i fickan for att muta parkeringsvakten), aktenskapet, omskarelse och religion (nar man sager till en Kenyan att man inte tror pa Gud far man alltid hora ett underbart hjartligt skratt - jag tror inte att de kan greppa fenomenet ateism).
Pa vagen till Kericho dar vi befinner oss nu satt jag brevid en man som bor i en fattig forort till Nairobi. Dit flyttade han och hans familj 2007 efter att hans hus och shamba (liten farm) i Kericho blivit nedbrant av grannarna i det sa kallade post-election-violence. Han delar ode med tiotusentals Kenyaner som fick lamna sina hem pa grund av att de bodde i omraden som dominerades av en annan stam an de sjalva tillhor. Manga av dem bor i sa kallade IDP(internally displaced person)-camps, och hankar sig liksom min medpassagerare David fram pa dagjobb. David och jag pratade om elektriska tag, prutning och hemgift. Han berattade att han skulle ga pa en begravning i Kericho, och att det har var forsta gangen sedan 2007 som han atervande till sitt tidigare hem.
Sedan sist har jag och Sandra varit i pa safari i Samburu. Vi sag alla de vanliga safari-djuren, och nagra ovanliga. Om ni tycker att giraff och zebra ar sagodjur skulle ni se gerenuk, oryx och genet. Med i safaribilen foljde aven ett belgiskt biologpar, vilket fick foljden att vi nu vet namnet pa (och har studerat i kikare) de flesta av savannens sparvar. Vi har bilder pa allt detta underbara, men inte tid att ladda upp dem.
Den har veckan har vi akt mycket matatu, och pa sa vis tagit oss till Kakamega forest (dar Sandra beundrade annu fler faglar medan jag akte matatu tillbaks till Nairobi for att ordna passet pa den antligen oppnade ambassaden) och sedan till Kericho. Kericho ar huvudstad i Kenyas teodlingsdistrikt, och idag har vi besokt det bedagade te-hotellet och fatt en tur bland teodlingarna.Tre dagar kvar nu innan Sandra aker, och sannolikt ska vi besoka nagon slags sjo.
Veckans swahili-glosa ar 'pole-pole'. Pa kenyansk engelska aven 'slowly by slowly'. Betyder typ 'ta det lugnt', och anvands med fordel nar man lite indirekt vill tala om att nagot kommer ta lang tid, som t.ex var te-guide idag nar han bad oss vanta 20 min (det blev forstas 2 timmar).
Kwaheri!
Jessica (och Sandra)
Nar man inte laser bocker eller beundrar utsikten fran matatufonstret hander det att man konverserar med sina medpassagerare. Dessa pratstunder ar ofta de mest larorika afrika-erfarenheterna. Jag har diskuterat korruption (som Kenyanerna alskar att hata, samtidigt som de alltid har 100 shilling i fickan for att muta parkeringsvakten), aktenskapet, omskarelse och religion (nar man sager till en Kenyan att man inte tror pa Gud far man alltid hora ett underbart hjartligt skratt - jag tror inte att de kan greppa fenomenet ateism).
Pa vagen till Kericho dar vi befinner oss nu satt jag brevid en man som bor i en fattig forort till Nairobi. Dit flyttade han och hans familj 2007 efter att hans hus och shamba (liten farm) i Kericho blivit nedbrant av grannarna i det sa kallade post-election-violence. Han delar ode med tiotusentals Kenyaner som fick lamna sina hem pa grund av att de bodde i omraden som dominerades av en annan stam an de sjalva tillhor. Manga av dem bor i sa kallade IDP(internally displaced person)-camps, och hankar sig liksom min medpassagerare David fram pa dagjobb. David och jag pratade om elektriska tag, prutning och hemgift. Han berattade att han skulle ga pa en begravning i Kericho, och att det har var forsta gangen sedan 2007 som han atervande till sitt tidigare hem.
Sedan sist har jag och Sandra varit i pa safari i Samburu. Vi sag alla de vanliga safari-djuren, och nagra ovanliga. Om ni tycker att giraff och zebra ar sagodjur skulle ni se gerenuk, oryx och genet. Med i safaribilen foljde aven ett belgiskt biologpar, vilket fick foljden att vi nu vet namnet pa (och har studerat i kikare) de flesta av savannens sparvar. Vi har bilder pa allt detta underbara, men inte tid att ladda upp dem.
Den har veckan har vi akt mycket matatu, och pa sa vis tagit oss till Kakamega forest (dar Sandra beundrade annu fler faglar medan jag akte matatu tillbaks till Nairobi for att ordna passet pa den antligen oppnade ambassaden) och sedan till Kericho. Kericho ar huvudstad i Kenyas teodlingsdistrikt, och idag har vi besokt det bedagade te-hotellet och fatt en tur bland teodlingarna.Tre dagar kvar nu innan Sandra aker, och sannolikt ska vi besoka nagon slags sjo.
Veckans swahili-glosa ar 'pole-pole'. Pa kenyansk engelska aven 'slowly by slowly'. Betyder typ 'ta det lugnt', och anvands med fordel nar man lite indirekt vill tala om att nagot kommer ta lang tid, som t.ex var te-guide idag nar han bad oss vanta 20 min (det blev forstas 2 timmar).
Kwaheri!
Jessica (och Sandra)
Du skriver otroligt levande o insiktsfullt o måste nog dela din framtida "karriär" mellan skrivande o botande o forskande tror din vän
ReplyDeleteoch plast-någonting Tomas