Howzit!?

Tiden flyger nar man har roligt. Den flyger sa snabbt att man kan glomma en fodelsedag. Forlat pappa. En hel vecka har flugit forbi pa ett ogonblick och Kapstaden har vunnit mitt hjarta.

Forra helgens plaskande i vagorna under min surfbrada gav mig en kompakt forkylning. Nagra dagar passerade darfor i en snorig dimma, varuti jag hann marknadsundersoka Sydafrikanska forkylningsmediciner och bekanta mig med de trevliga manniskorna pa mitt nya hostel. Tillsammans med nagra av dessa har jag sedan mitt tillfrisknande begett mig ut pa aventyr. En solnedgang har beskadats halvags upp pa Lions Head och Table Mountain har bestigits.

Fotbolls-VM-lottningen besags i fredags tillsammans med tusentals glada Capetonians tutande i plasttrumpeter som kallas vuvuzelas. Nar lottningen var avgjord, och vardlandets invanare insag att de hamnat i en grupp fran helvetet var de anda glada. "Vi har ju vart hemliga vapen - vuvuzelas" Hoppas for Sydafrikanernas motstandares skull att de har med sig oronproppar, det hade inte jag.

I lordags exekuterade jag den stralande planen att ta en surflektion kl 9 pa morgonen. Det faktum att jag dagen innan hade vandrat 6 timmar upp och nedfor ett berg, och sedan gatt ut pa stan och konsumerat alkohol borde kanske ha hindrat mig. Val i vagorna sa diverse muskelgrupper mycket riktigt ifran, och trots att jag ihardigt paddlade runt i 4 h gav det minimalt resultat pa mina formagor, lite mer pa solbrannan dock. Efter lektionen blev det favorit i repris, calamaris pa piren i Kalk Bay. Senare tog surfinstruktor Michelle med sig mig och Matthias (en annan nyvunnen van) hem till sig i Hout Bay. Vi satt pa stranden och sag solen ga ner, varefter vi akte hem till Michelles kompis pa braai = grillning.

Sa kom sondag, och jag begav mig ut till flygplatsen och hamtade upp tre blaogda flickor. Kapstaden valkommnade dem med braii pa en restaurang i kakstaden Guguletu (sms fran pappa: "kakstad? vill ni do dag ett?"). Solen stekte deras bleka anleten medan kottet grillades och musiken pumpade ur hogtalarna. "Det har ar ungefar som Leksand pa midsommar, fast anda inte" sa Maja.

Gardagen agnades at stundtals angestfylld planering av den stundande resan. Men nu ar flygbiljetter bokade, talt inlanade och jag har fatt en korlektion i vanstertrafik. Hello africa here we come.

Jag slutar dar, fastan det finns mycket mer att beratta. Nu nar vi ar fyra, snart fem, kanske bloggen kommer hemsokas av fler ivriga skribenter, och uppdateringarna bli nagot fler.

Pa aterseende,

Jessica mfl