I Mugabeland

Pa denna resas sluttamp har jag nu antrat mitt sjatte afrikanska land, Zimbabwe. Zimbabwe leds som bekant av Robert Mugabe, 83 ar gammal och frisk som en notkarna. Pa vag fran busstationen haromdagen pekade Phil ut diktatorns muromgardade hem, kanske befinner jag mig just nu bara ett par kilometer ifran honom. Om han nu ar hemma det vill saga, enligt en artikel jag laste igar i (den forvanansvart frisprakiga) tidningen spenderade Mugabe och hans entourage 50 miljoner USD forra manaden pa resor. Det motsvarar enligt samma artikel kostnaden for HIV-mediciner till landets samtliga smittade under fem ar.

I fredags akte Pontus hem till gurk-staden igen efter tva veckor i Malawi. Tillsammans har vi undersokt  vad man kan byta sig till for ett par shorts vid den stora sjons vita strander i Cape McLear, skrivit en sang om landet Malawi och tittat pa flodhastar och tjuvfiske fran en kanot. Vi anammade det afrikanska tempot, laste bocker, riskerade livet pa andlosa resor med diverse fallfardiga fordon och hann anda pa det hela taget med valdigt mycket. Vi gillade nastan alla Malawier forrutom president Dr Bingu. Vi misstanker namligen att det ar hans fel att det ar stromavbrott nastan hela tiden, att koerna stracker sig hundratals meter fran bensinstationerna och att det inte finns choklad att kopa i affarerna.

Marknad i Chipata, Zambia

I Zambia agnade sig forra presidentens fru tydligen at sadana har hedervarda andamal.

Jag lamnade Pontus i vild forhandling om priset pa en taxiresa till flygplatsen och satte mig pa en buss mot Zambia. 1,5 dygn, fyra bussresor och en natts somn i en parkerad buss senare anlande jag Livingstone vid Viktoriafallen. Det ar den torra sasongen nu, vilket innebar att Zambezi-floden kastar ner betydligt mindre vatten for fallen an under den blotare delen av aret. Eftersom man inte riskerade att bli bortskoljd kunde man dock promenera langs kanten av fallen medan eftermiddagssolen gjorde regnbagar i dimman fran de dundrande vattenmassorna, och sedan bada i en pool nagra decimeter fran avgrunden (se bildbevis).

Bildbevis

Fallen sett fran Zimbabwe (inte helt latt att halla Pontus kamera torr)

Efter denna blota eftermiddag spenderade jag en blot kvall pa den lokala puben med min guide Kelvin och hans vanner. Dagen darpa promenerade jag over bron in i Zimbabwe, dar jag tog mig en titt pa fallen fran andra sidan innan jag satte mig pa…en till buss. Sa smaningom hamnade jag  pa sa vis har i Harare hos min kompis Phil.

Jag traffade Phil pa Zanzibar for tva ar sedan, och efter att ha kommit over den initiala chocken att han inte tror pa evolutionen insag jag att han ar en fantastisk jolly good fellow. Phil jobbar som professionell jagare och guide. I hans tradgardsskjul trangs torkat buffalokott med elefantbetar samt diverse illaluktande skinn, och jag ar numera den stolta agaren till ett halvt elefantora. Fran den kritvita forortstillvaron som jag tillbringar har kanns Harare fantastiskt civiliserat. I kopcentret pa andra sidan den taggtradsbekladda muren som omgardar bostadsomradet kan man kopa allt man onskat sig sen man landade i Afrika, jag kopte god choklad.

I Harare har jag sett min forsta afrikanska teaterforestallning, en komedi om otrohet. Faktiskt ganska bra.

Om en vecka landar jag i norra upplands strilande novemberregn, sa det har ar sannolikt sista inlagget innan jag sager hejda till Afrika for den har gangen. Men snarare forr an senare kommer jag tillbaka. 

Inte for mzungu-terrorn, den enformiga maten, de hopplost gropiga vagarna pa bussar proppfulla med manniskor och getter eller de standiga kristna omvandelseforsoken. Inte for kaoset. Eller jo, kanske for kaoset, friheten och aventyret. Laglosheten och mojligheterna. Musiken som dunkar ur daliga hogtalare, dansande barn och gamla tanter. Solen, horisonten, savannen och havet. Pa aterseende.